Tokelauöarna

Tokelau eller Tokelauöarna (engelska Tokelau, tokelauanska Tokelau, tidigare Unionsöarna) är ett territorium i Polynesien i södra Stilla havet och tillhör Nya Zeeland.

Geografi

Tokelau ligger cirka 480 kilometer norr om Samoa, cirka 500 km söder om Phoenixöarna och cirka 3.750 km nordöst om Nya Zeeland. Huvudöns geografiska koordinater är

Öarna har en sammanlagd areal om cirka 12 km² och består av ca 127 öar fördelade över 3 atoller:

• Atafuatollen, ca 2,0 km²

• Fakaofoatollen, ca 2,6 km²

• Nukunonuatollen, huvudatollen, ca 5,5 km²

Tokelau gör även anspråk på Swainsön som ligger ca 170 km söder om Fakaofoatollen.

Den högsta höjden är på endast cirka 5 m.ö.h.

Befolkningen uppgår till ca 1.450 invånare (1) där ca 450 bor på Nukunonu.

Ögruppen kan endast nås med mindre fartyg då atollerna saknar såväl flygplats som större hamn. Restiden från Samoa är nästan 2 dygn och boende måste arrangeras i förväg då öarna även saknar hotell.

Klimat och miljö

Tokelau har ett tropiskt klimat, dvs varmt och fuktigt. Regnperioden varar från november till april. Den bästa restiden är mellan maj till oktober.

Administrativ indelning

Tokelau är uppdelad i 3 distrikt där varje atoll utgör ett eget distrikt med egen förvaltning, ögruppen saknar formell huvudstad även om Nukunonuatollen ofta nämns som huvudort.

Parlamentet "Fono" saknar permanent säte utan flyttar mellan de olika öarna.

Historia

Tokelauöarna bosattes från början av polynesier som migrerade dit från andra ögrupper.

Den brittiske upptäcktsresanden John Byron blev den 21 juni 1765 den förste europé att upptäcka Atafu (2), han namngav då ön Duke of York Island. Brittiske Edward Edwards upptäckte Nukunonu den 12 juni 1791 och namngav då ön Duke of Clarence Island. Amerikanske Edward John Smith upptäckte Fakaofo den 14 februari 1835 och namngav då ön D'Wolf's Island.

Den 28 januari 1841 besöktes Fakaofo av den amerikanska "United States Exploring Expedition" (USA:s Stillahavsexpedition) och döptes då till Bowditch Island.

Den 13 augusti 1877 annekterar Storbritannien området som den 21 juni 1889 sedan blir det brittiska protektoratet Union Islands som del i det Brittiska Västra Stillahavsterritoriet.

Den 29 februari 1916 införlivas ögruppen förvaltningsmässigt i kolonin Gilbert och Elliceöarna, sedan övergår förvaltningen 1926 till "Governor-general" i Nya Zeeland. Den 11 februari 1926 får området nu sin egen guvernör kallad "Administrator" (3).

1946 ändras namnet tillbaka till Tokelau Islands och den 1 januari 1949 införlivas området formellt i Nya Zeeland. Den 9 december 1976 ändras namnet slutligen till Tokelau igen.

Tokalauborna strävar efter autonomistatus likt Niue och Cooköarna och utarbetar nu bl.a. en egen konstitution. Vid folkomröstningar för en autonomi den 16 februari 2006 och den 24 oktober 2007 uppnåddes dock inte Kvalificerad majoritet.

Den nya lokala flaggan antogs av det lokala parlamentet Fono i maj 2008 (4).

Demografi

Ögruppen har färre än 1400 invånare, varav samtliga är polynesier. Språken som talas är tokelauanska och engelska. Isoleringen och bristen på resurser gör att dess ekonomiska utveckling är kraftigt begränsad och de flesta invånare arbetar med jordbruk på en överlevnadsnivå. De begränsade naturtillgånarna och överbefolkning gör att många emigrerar till Nya Zeeland, befolkningen minskar med ungefär 0,9% per år. Brist på tonfisk har även gjort det svårare att fiska efter mat.