Cooköarna

Cooköarna, Cook Islands, är ögrupp i Stilla havet, 3 000 km nordöst om Nya Zeeland. Cooköarna är en ögrupp på 15 öar som sedan 1965 är i fri association med Nya Zeeland. Ögruppen har en landarea på 240 km² och 21 000 invånare, som talar engelska och rarotongesiska, som är en maoridialekt. Huvudstad är Avarua, på huvudön Rarotonga. Öarna kan delas in i en nordlig och sydlig grupp, där de sydliga är de mest befolkade och mest besökta av turister.

Ögruppen har ett eget medlemskap i Internationella olympiska kommittén.

Historia

Tidig historia

Cooköarna befolkades för första gången för ungefär 1500 år sedan. Det äldsta arkeologiska fyndet man har gjort är en hundskalle som är 2300 år gammal.

Den första europeiska upptäckten skedde genom den spanske upptäckresaren Álvaro de Mendaña som siktade en av öarna - Pukapuka år 1595. Efter de finns inga tecken på europeisk närvaro på närmare 150 år innan kapten James Cook upptäckte och kartlade mycket av öarna under sina expeditioner 1773 och 1777. Cook gick bara iland på en av öarna under sina expeditioner och de var den obebodda lilla atollen Palmerton. De första européerna att sikta den största av Cooköarna - Rarotonga var myteristerna på Bounty som seglade genom Cooköarna.

James Cook döpte den södra delen av öarna till Hervey Islands efter en brittisk amiral. Femtio år senare döptes alla öar om till Cooköarna av en rysk kartograf i ära åt just James Cook.

Modern historia

Britterna tog inte kontroll över öarna förrän 1888 då det blev ett brittiskt protektorat, och 1901 införlivades de med Nya Zeeland. USA byggde strategiskt viktiga start- och landningsbanor på Penrhyn och Aitutaki under andra världskriget men allt var ganska tyst fram tills den 4 augusti 1965 då Cooköarna fick en självstyrande regering. Utrikespolitik och försvar lämnades dock till Nya Zeeland för att ta hand om. I utbyte fick öborna nya zeeländskt medborgarskap och hade rätt att komma och gå till både Nya Zeeland och Australien. Cooköarnas första premiärminister blev Albert Henry som var ledaren av Cook Islands Party.

Cooköarnas geografi

Cooköarna är beläget i södra Stilla havet, nordost om Nya Zeeland mellan Franska Polynesien och Fiji. Det finns 15 stora öar utspridda över 2,2 miljoner km² vatten och som indelas i två grupper; den norra och den södra. Den södra gruppen består av nio öar av mestadels vulkaniskt ursprung. Majoriteten av befolkningen bor i den södra. Den norra gruppen är alla korallatoller.

Norra gruppen:

• Manihiki
• Nassau
• Pukapuka
• Rakahanga
• Suwarrow
• Penrhyn

Södra gruppen:

• Aitutaki
• Atiu
• Mangaia
• Manuae
• Mauke
• Mitiaro
• Palmerton
• Rarotonga (huvudö)
• Takutea

Religion

Majoriteten av befolkningen är trogna kyrkobesökare. Omkring 70 % av invånarna tillhör Cook Islands Christian Church som kommit till genom missionsverksamhet, bedriven av Congregationalist London Missionary Society. 1 De återstående 30 procenten tillhör i regel någon annan kristen kyrka - som de katolska eller anglikanska kyrkorna.

Infrastruktur

Flyg

Att ta sig till Cooköarna gör man enklast med Air New Zealand som har dagliga flygningar mellan Rarotonga och Auckland på Nya Zeeland. Turen går från Auckland eller Christchurch till Rarotonga och sen vidare nonstop till Los Angeles. Cooköarnas internationella flygplats är belägen tre kilometer väster om huvudstaden Avarua på Rarotonga. Att ta sig runt mellan de övriga öarna kan man göra med inrikesflyget Air Rarotonga som flyger dagligen eller några gånger i veckan till samtliga öar.

Sjöfart

Fraktbåtar trafikerar Cooköarnas farvatten och avgår vanligtvis från Avaruas hamn med provianter till de andra öarna några gånger i månaden.

Vägar

Cooköarna har inte ett särskilt utbyggt vägnät. Många av öarna har fortfarande bara grus- eller lervägar medan huvudön Rarotonga fick sin enda asfalterad väg någon gång på 1950-talet. Den vägen går runt hela ön och den tar cirka 45 minuter att åka runt. Två busslinjer finns, även de på Rarotonga.

Kultur